Igår började vi med smalportioner (Royal Canins mousse) för dem små kattungarna, för någon blev det en riktig hit och för en annan en bläää upplevelse.

Idag var alla mer intresserade av maten. Den som igår åt med god aptit satt sig vid fatet och åt själv. Dem andra två lät sig bli matade utan några problem och efter ett tag satt även dem vid fatet och slickade i sig lite mat.

Efter att ha ätit så vet väl alla vad som bör hända sedan, just det TOALETTEN !

Jag ser en av dem springa bort till lådan och börjar krafsa runt i sanden, den sätter sig sedan och bajsar. När den är klar kommer nästa och gör samma sak.

Konstigt att man kan bli så glad över att dem äter och sköter sina behov.

Det är en fröjd att vara uppfödare när allt går så bra som det gör.

Bilder kommer snart på dem små, som dessutom kommer att få sina namn vilken dag som helst.

Idag blir kattungarna fyra veckor gamla och det märks att dem vill utforska världen.

Med tanke på att dem små rör sig allt mera ute på golvet så lindade vi in alla tänkbara sladdar i en kabelgömma. Spikade fast hängande sladdar i väggen och täckte för sängen så att dem inte kan krypa in och gömma sig.

Så när det blev dags för oss tvåbenta varelser att inta horisontellt lägge tyckte dem små att nu börjar livet. Dottern hade tejpat fast en kartongbit för deras ingång till bolådan, men bara så pass mycket att Queeni skulle kunna ta sig in och ut. Det tog inte speciellt många minuter innan den första kattungen var över. Dottern gjorde ett nytt tappert försök med en ny kartongskiva som var några cm högre, men efter ett par minutrar så hade dem små rackarna listat ut hur man skulle ta sig ut. Genom att klättra upp på sidan av bolådan och därefter hänga sig över på kartongkanten och sparka lite med bakbenen så var man över på ett kick.

Dottern suckade, släckte lampan och gick sedan och la sig, vilket verkade ha gjort susen. För när det blev mörkt och tyst så gick Queeni in och la sig för att sedan mata och natta sina små verkade det som.

Livet är för roligt för att sovas bort.

Såg härom dagen att Easton verkade rejält svullen på sin vänstra läpp.

När vi lyfter läpppen så ser vi att stora huggtanden pekar utåt istället för neråt. Under tanden ligger och skaver på tandköttet i överkäken.   

Vi ringer vår veterinär och fick första tiden idag klockan 1. Lite nervös var jag eftersom jag vet att Easton inte är så förtjust i andra hundar. Så på motorvägen till Bålsta bestämmer jag och dotter att vi går av i Bålsta centrum istället och inhandlar lite mat och prylar till kattungarna.

Micke fortsätter till Veterinären med Easton själv. Dem får vänta en stund i ett eget rum, tack och lov. Easton är som en liten bebis och kryper upp i Mickes famn. Det tar inte många sekunder för Johanna att konstatera att tanden är av uppe vid käken. Tyvärr så kunde hon inte hjälpa oss mera utan skickade oss vidare till antinge Enköping eller Västerås där man förmodligen kommer att operera bort hela stora tanden. Stackars mattes ponke, men han verkar inte lida av den ännu och han äter som han ska, till och med så gnager han på pinnar.

Så på måndag blir det till att ringa veterinären i Enköping och beställa ny tid.

Tyvärr så lär det inte bli lika billigt som dagens besök.  

Vaknade kl 03.30 av att Micke stod vid sängkanten och sa " det brinner hos grannen". 

Tankarna började snurra i huvudet, ut med alla barn & djuren fort, kattungarna klarar dem regnet  och vart är alla värdesaker och försäkringspapper.

Efter ett par sekunder är jag uppe  ur sängen och frågar vilken granne det brinner hos.

Jag får ett lugnande besked av sonen som har kommit in i sovrummet, det visar sig att det är grannens hus mitt emot vårat som brinner.

Micke är snabbt ute för att hjälpa till och varsko grannarna i den längan. Han tar med sig yttergrannens små barn in till oss så att dem slipper stå ute i det kalla regnet. Han hämtar ett koppel till grannen det brinner hos, så att hon kan koppla sin hund. Barnens hund, katt och kanin hyser vi in hos oss och våra egna djur stänger vi in på övervåningen.

Jag skyndar mig att hämta varma täcken så att dem slipper frysa och gör varm o´boy och te till dem som vill ha.

En stunde senare kommer brandkåren och lyckas släcka elden. Man får dock såga upp taket på två hus.

Tack och lov klarar alla sig utan några som helst skador. Brandmannen sa till henne som branden började hos att det var deras 7 månader gamla hund som räddade livet på dem.

Kan det bli mer kärlek och vänskap än så här mellan två människor och ett lejon ?

Idag var det en av dem små som utforskade bolådan, på små vingliga ben gick den runt, runt. Klev över sovande syskon och över mamma Queenis huvud.

Dem är för söta   !!!

Queeni sköter sig exemplariskt, tvättar, matar, vaktar och håller ett vakande öga på sina små. Hon har nu börjat att lämna dem små korta stunder, idag var första gången på över 2 veckor som hon visade sig nere i knappt 5 minuter. Hon checkade så att allt såg ut som det gjorde för två veckor sedan, såg det ut som. Hon gjorde sina behov på lådan nere och gick sedan upp igen för att kontrollera dem små som sov gott.

Vi här hemma har nu bestämt att det blir en Disney kull. Vi har dock inte riktigt enats om vilka namn vi ska använda men förhandlingarna fortgår och tills vi är överrens så får det lova att bli höger och vänster fram samt höger bak.

Alla tre små bebbarna växer och växer och nu har dem passerat 300 gram. Dem har kommit underfull med att man kan busa med varandra, vilket ser så gulligt ut.

Dem är smarta också eller så var det bara en tillfällighet men den ena kattungen ställde sig mot väggkanten och så klättrade dem andra upp på den så att dem bildade en stege. Jag får snart lov att stänga öppningen upptill om dem ska fortsätt på detta vis.

Visst är vi söta ?

I fredags åkte mamma, syster dottern Céline, Sebbe, Nattis och jag till Kolmården. Micke fick stanna hemma, dels jobbade han och dels måste någon vara hemma med djuren.

Vi kom fram vid lunch tid och började med att äta pannkakor som vi hade haft med oss. Efter att vi checkat in på hotellet så började vi bestigning upp för berget, vilken backe upp.

Väl uppe på bergstoppen vid delfinariet så började vi gå sakta mot utgången på andra sidan för att möta upp min kusin Tomas och för att ta ut pengar.

Vädret var strålande och vi hade en jätte mysig dag på Kolmården.

Vid fem tiden började magen göra sig på mind om att den var hungrig. Vi tog med oss Tomas till hotellet för att äta middag tillsammans. Det är fem år sedan som jag fick veta att jag hade tre stycken kusiner i Linköping och Tomas är en av dem, så det finns mycket att prata om. Tyvärr så hade dem bara buffé och den var inte direkt billig så vi tog bilen till Krokek och åt gott och hade en mysig kväll tillsammans.

Tack Tomas för att du kunde vara med oss hela dagen och hoppas att du snart kommer upp till oss och hälsar på.

Tillbaka på hotellet så gick vi ner till poolen och badade. Céline villa aldrig gå på så det blev ganska sent i säng den kvällen för hennes del.

Igår morse var vi inte lika pigga, trötta efter gårdagen och träningsvärk efter alla backar så gav vi oss av för att återigen ta oss upp för den gigantiska backen till delfinariet. När vi kom upp efter några pauser, så ville Céline inte gå ett steg till och jag kan säga att jag kände likadant. Så det fick bli kön till delfin showen dirket och efter några minuter började det att droppa.

Jag har alltid varit förtjust i delfiner och inget undantag denna gång heller. Jag kom på mig själv med ett léende på läpparna ett par gånger.

När showen var slut så kom vi ut mitt i ett åskväder och det bokstavligen forsade vatten så vi bestämde oss för att gå mot bilen och åka hem.

Vi hade två riktigt roliga och mysiga dagar tillsammans med kära och nära släktingar.