För många herrans år sedan lärde jag känna en mycket härlig, sprudlande och livsglad människa. Vi bodde i samma område under ett par år och vi har barn i ungefär samma ålder, hennes yngsta var några år äldre än min äldsta. Så småningom hamnade vi på samma arbetsplats och hon såg nog hur vilsen jag var och tog mig under sina vingar. Under våra arbetspass tillsammans blev det en hel del skratt och mycket glädje. Visst hade hon problem som många andra, men hon lyckades alltid vara glad och positiv.

För några månader sedan kom hon och handlade i min kassa, hon såg lite sliten ut men vem kan inte göra det ibland. Vi små pratade om ditt och datt och sedan sa hon " jag måste bara säga att din dotter är helt underbar. Jag älskar henne och hade jag haft en dotter så önskade jag att hon vore som din".

Hon kände Nathalie ganska så bra eftersom hon jobbade i hennes skola, och vad jag kan förstå så tyckte Nathalie väldigt bra om henne.

Igår fick jag mig en chock när sonen kom och berättade att hon gick bort i fredags. Det var en människa som var så glad och positiv och hon lämnade verkligen glada minne eftersig. Jag kan inte sluta tänka på hur orättvist det kan vara ibland, en sådan snäll människa som har hela livet framför sig.

Jag skänker en tanke till hennes familj.

Må du vila i frid Katta.