Det är nästan en och en halv månad sedan Micke satt sig en tidigmorgon / natt för att köra 40 mil till Lena i Mullsjö. Det var naturligtvis det värsta väder som bara tänkas kan, närmare 35 bilar hade åkt i diket vid Norrköping och vägen var avstängt i närmare en timme.

Väl frame så hade han inte så mycket tid till att stanna då han senare på eftermiddagen skulle börja jobba. Han lämnade Queeni hos hennes charmör Leo och det tog inte så lång tid innan kärlek uppstod.

Veckan senare när både Micke och jag åkte ner för att hämta henne hade vädret inte bättrat sig något värst vidare. Det snöade ganska bra vid vättern och det var halt vilket gjorde att man fick krypa fram. Ja tänka sig vad man gör för att få en bra parning. Jag tror och hoppas mycket på denna kull.

Nu är hon inne på sin 47:de dag och hon börjar bli rund som en fotboll. Hon har gått upp 650 gram än så länge och hon verkar mår riktigt bra. Man kan se hur hela magen rör sig när hon ligger och vilar, igår kände jag för första gången en liten spark. Hon är dock väldigt sur på allt och alla här hemma, stackars Easton behöver bara visa sig så åker han på däng.

Runt den 17 mars är dem små beräknade, vilket passar ganska bra då jag har lång ledig helg.

Så här ser ett 47 dagar kattfoster ut.