Ja, som sagt ibland går det riktigt fort. Vi hade ätit fläskkotletter till middag och det blev två stycken över som jag ställde i micron för att svalna. Glömde dock bort dem och när Micke kommer dagen efter och ska använda micron så hittar han kotletterna. Han ställer ut dem på bänken i köket för att kasta dem så fort han har ställt ifrån sig tallriken han har i handen. Glömska som vi är i familjen så glömmer även han bort kotletterna. Men det finns någon som nyss har fått nys om att det står något mycket smarrigt på bänken. Easton inväntar dock att husse ska lämna köket och helst gå ut eller upp. Easton hittar aldrig på något bus när husse är i närheten, det vågar han inte.

Efter ett tag går husse ut och snabb som en vessla norpar han kotletterna. Jag kommer ner från duschen och får se att han har tuggat i sig kotletterna med ben och allt, inte så bra.

Dagen efter fick han betala sitt pris för sitt påhitt. Han spydde och diaren bara sprutade, stackars Easton. Vi ringde veterinären som sa att det var bara att vänta och hoppas på att han hade tuggat sönder benen noga. Vi kunde ge honom sparris om lindar in flisorna. Men tror ni att en Goldn tycker om sparris, svaret är NEJ.

Nu ett par dagar efter denna händelse mår han mycket bättre och är sig själ igen. Vi har lärt oss att man ALDRIG kan lämna något på köksbänken när det finns en mat glad hund i närheten.